Oväntat besök och försvunnen zucchini

Nu när jag sitter här och funderar och skriver, i bakgrunden hör jag sorlandet av Markus som samtalar med sin bästa vän.
Vännen är på ett oväntat besök, då han för tillfället bor 100-tals mil härifrån. Han nämnde först igår att han kanske skulle komma på besök på vägen hem mot sin flickvän och gamla hemstad.
Det är något speciellt och trevligt med att höra de samtala, jag vet ju att det är bra för dem båda och de verkligen trivs med varandra.

Tidigare idag var jag i stallet, red ordentligt för första gången sedan olyckan där hand och handled fick sig en rejäl smäll. Handleden är fortfarande ganska blå, själva handen har läkande skrapsår och halva handen är ett ganska gulnat blåmärke.
På grund av detta orkade handleden bara med lite lagom ridning i drygt 20 minuter, men jag tyckte det var underbara 20 minuter. Visserligen ömmade handen liet och jag fick tänk på att skona den lite och kunde bara rida till 90%, men det var ändå fantastiskt. En stallkompis tog sedan över honom och red honom imponerande fint. Hon och jag rider på olika sätt men når ändå ungefär samma mål. Jag gillar att se andra arbeta min häst, för alltid lär man sig något intressant eller får en ny infallsvinkel kring något.

Igår skedde den stora jakten på två förrymda zucchinis, både jag och maken var helt säkra på att vi köpte fyra stycken i helgen och därmed borde ha två kvar eftersom bara två gick åt till helgens matlagning. Efter att ha kontrollerat både tänkbara och otänkbara gav vi upp och han gick och köpte nya zucchinis.
Antingen så har någon hustomte (katterna?) snott de försvunna, eller så har vi råkat slänga dem av misstag.

Återhämtning

Tiden ägnas nu mest åt återhämtning efter vurpan. Förutom det är det mest jobb.
Det tar tydligen lite på kroppen. Har varit tröttare än normalt men å andra sidan har handen svullnat av och läkt väldigt bra hittills.

Denna trötthet gör att det inte händer så mycket att skriva om. Jag passar på att försöka tvinga mig själv att ta det extra lugnt. Det går nästan bra;).

Ridit igen!

Idag kom en kompis och red min häst.
Hon har tränat och tävlat dressyr länge så jag hoppades att hon skulle kunna rida igenom min buse och få honom lite mjukare.
Det lyckades superbra och både häst och ryttare kändes ganska nöjda efteråt.

Sedan hämtade jag hjälm och uppsittningsstol och skrittade ett par varv med enhandsfattning och kompisen med som ledare på marken!
Så härligt att sitt apå E igen, och verkligen få bekräftat att det inte fanns ett enda spår av rädsla i mig.

Nu ska jag bli frisk så fort jag kan. Snart är jag säkert igång och tränar igen!

Blommor blommor!

I lördags var jag och en vän i Kungsträdgården för att fotografera de fina japanska körsbärsblommorna. En favorit i repris då vi var där förra året när de blommade med.

Mina bilder




AV DAVID NORBERG

Dagen slutade på Akademiska...

Idag har vi statuerat exempel i hur en dag inte ska sluta.
Jag sitter här nyss hemkommen från akuten, attans att E skulle bli så rädd.
Hade nog en himla tur att jag inte slog i huvudet värre och inget var brutet i min mycket svullna hand:o. Tankarna vandrar mellan ledsna känslor kring det som hänt, hur ONT det faktiskt gör och glädje över att utgången blev så lyckad ändå.

Har röntgat både huvud och hand utan att hitta något. Däremot har jag en grymt stor blodutgjutning på vänsterhanden som gör rätt ont. Det är dock helt ofarligt och kommer bara behöva tid att läka.

Orkar inte skriva mer just nu, men TACK ni som hjälpte mig med skjuts och annat!