Boktips!

I veckan fick vi hem en laddning böcker.
Med i detta paket låg boken Hästen i rörelse:

Redan efter att bara ha bläddrat i boken är jag nsätan lyrisk. Den har anatomibilderna jag saknat. Inte ens min stora tjocka tunga hästbok som täcker in det mesta finns ordentliga detaljerade skisser över ben, muskler och ligament. Den här boken har det som jag trodde att jag skulle bli tvungen att leta efteri anatomiböcker avsedda för veterinärer. Dessutom innehåller boken en mängd praktiska övningar som visar hur man får hästen att bli mer lösgjord, hur man får hästens förtroende och skapar en djupare relation till sin häst.

Helt enkelt värd varje krona! Jag planerar att läsa ett par sidor i taget, så ofta som möjligt. För det känns som en bok jag bör ha läst, från pärm till pärm.

Mer om den inspirerande gårdagen.

Gårdagen innebar som sagt ett besök hos tränaren som brukar komma till vårat stall.
Upprinnelsen till besöket var erbjudandet jag fått att få komma och prova att rida hennes vackra nordsvenska brukshäst. När vi ändå var där tyckte hon absolut att vi skulle passa på att grilla lite.

Jag har sedan länge förstått att E är väldigt väldresserad. Varje gång jag ser min tränare arbeta honom så ser jag också ett vackert samspel. En så total förståelse mellan ryttare och häst är vackert och så känslofyllt att det nästan gör mig närapå gråtfärdig.

Inför besöket kände jag mig nästan som när jag var yngre och väntade in veckans ridlektion. En slags spänd förväntan kantad av en viss nervositet. Tänk om jag inte kom överens med den nya hästen alls.

Väl på E:s rygg kändes det helt tryggt men också väldigt vilset. Inte kändes det bättre av att jag hade större delen av stallkompisarnas ögon på mig heller. Jag har så svårt att koppla bort andra och vad de kan ha för åsikter om min ridning. Det var en helt ny upplevelse att kombinera den bestämda ridning jag är van vid med lätta hjälper.  De gånger jag försökte sätta mig tillrätta i sadeln svarade E direkt med en ökning. En mycket nyttig lektion i hur sitsen påverkar hästen och i att sitta stilla.

Att dessutom få prova på en levad eller försöka rida fram en piaff var liksom pricken över i:et. Piaffen fick jag inte riktigt till, för det behöver jag träna upp snabbheten i mina fingrar.

Efteråt fortsatte vi med grillning och mysigt prat.  När skymningen kom krypande över oss satte jag mig på moton och körde hemåt. Det var en perfekt avslutning på kvällen. Vackra uppländska slätter, nedåtgående sol och tomma landsvägar.

Naturligtvis tog jag alldeles för många bilder:

A värmer upp E och showar lite

Jag känner mig för..

Denna bild förklarar känslan

Lite instruktioner..

Så går det ganska bra ..

Häftig känsla!!

Hela publiken

L fick också prova

Hella

Rådisen ville också vara med på partyt

Sista biten hem var det bara månen, moton och jag..

Tack medfotograf C. Ankartjärn för hjälpen att ta fina foton på mig, E och A.

En fantastisk kväll!

Vissa hästar och deras människor är det riktigt härligt att få vara i kontakt med. När de dessutom delar med sig av sina kunskaper och upplevelser blir det nästan magiskt.

En mysig ridstund som verkligen gav mersmak, en härlig grillning och många, många ord.

Fler bilder kommer i morgon, förlåt senare idag. När natten blivit dag..

Veckans inspiratör!

http://www.matebence.hu/

Mera medeltid..

Under lördagens tornerspel tittade jag och njöt för fullt. Det blev också överenskommet att jag skulle komma tillbaka och praktisera som väpnare dagen efter. Såsom min bekanta riddare sa, fotfolk behövs alltid. Det blev en härlig eftermiddag full av sysslor. Hämta häst, borsta häst, bära vapen, hjälpa min riddare på med sin klädsel.
Under själva tornerspelet försökte jag att inte vara i vägen och hjälpa till där jag kunde. Jag vattnade riddare för fullt, tog emot ett par vapen och några hjälmar. Jag hjälpte helt klart till men önskade att jag redan kunde allt och hade vetat precis vilka vapen som hörde till vilken gren och vilken riddare.

Jag höll andan när en riddare fick en skada och bad en tyst bön att det inte var allvarligt. Jag tillbringade en eftermiddag med ett mycket härligt gäng. Jag hoppas på att jag får en möjlighet igen framöver.

Eftersom kameran naturligtvis var med så blev det några bilder igen, Silvertranan i blått är som ni säkert gissat den som bjudit mig att vara med.