Perspektiv

Jag arbetar i en branch där det är ganska vardagligt att höra om dödsolyckor. Jag växlar mellan att ibland tycka det är förlamande hemskt och en olycka så vanlig som alla andra.

Varje år sker cirka 80 dödsolyckor på svenska järnvägsspår, varav omkring 60 är självmord. Ytterligare cirka 30 personer blir svårt skadade efter en påkörning och kanske invalidiserade för livet. Flest olyckor brukar ske vid terminsavslutningar, under midsommarhelgen och dagarna före jul.

Det som jag kan tycka är mest jobbigt är när jag själv reser och tågen är kraftigt försenade på grund av en olycka, den otålighet som känns runt omkring mig. Jag vill också komma fram, men ibland vill jag bara skrika åt dem att någon just dog och det kunde varit du. Visst är det många gånger självmord och då även det är tragiskt får de situationer där stressen kostat någon livet mig att må mest illa.
Det är skrämmande vilka risker människor utsätter sig för bara för att tjäna en minut, kvart eller timme. Vad är väl en timme mot ett för kort liv?

Olycksdrabbad Roslagsbana
Gravid kvinna omkom av skador efter tågolycka
 
All trafik tar längre tid vid olyckor och allt tar längre tid i snöstorm;).

Med smak av godis..

Det är svårt, så svårt att hålla sig borta från onyttiga sötsliskiga saker som godis och fikabröd.
Jag är en riktig godisgris och får kämpa för att hålla det på en vettig nivå.
Nyligen har jag med en kär vän hittat något som faktiskt fungerar när man är riktigt sugen.

Nu sitter jag här, tittar ut på den fallande snön och njuter av en kopp småvarmt polkaté!
Hoppas verkligen att det fortsätter att fungera!

Kvällens asgarv!

Alltså måste bara få fortsätta min nyhetsrapportering med något ur en tio dagar gammal artikel:
Sajten Pakistan Daily hävdar att USA och Norge är ansvariga för senaste tidens svåra köld i delar av världen. En ”högenergistråle”, uppsänd från norsk mark, ska ha punkterat termosfären.
Avfyrningen av strålen betecknas av Pakistan Daily som ett ”angrepp mot Guds himmel”.

Kommentarer äro överflödiga.

Artikeln

Dagens viktigaste?

De senaste åren har flera debatter om priset på kvinnors handväskor rasat. Nu är det dags igen. Denna gång handlar det om Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin som poserat med en lyxväska värd 6.000 kronor.

"En person som Carl Bildt kunde gå omkring i sina oljerockar från Barbour på Karlavägen. Men det skulle inte förekomma bland socialdemokratiska ledare", säger statsvetaren Jenny Madestam.

Jag skulle förvisso inte lägga ens en tusenlapp på en handväska men Mona Sahlin (och andra som varit i liknande debatter) har väl den lön hon har och det är väl hennes ensak vad hon väljer att lägga den på?

Vad jag inte heller förstår är varför det skulle vara okej för en person som Carl Bildt att gå i dyra oljerockar om vi ponerar att de har samma summa i lönekuvertet. Är det okej för honom för att han representerar moderaterna? För att han är man och män inte anses kunna vara slösaktiga?
Sedan undrar jag faktiskt på om inte de som funderar på hur strategiskt bra det var att visa sig med den väskan inte har något vettigare att analysera? Dessutom är det väl bäst de använder väskorna om de kostat så mycket? Annars är det ännu mer slöseri med pengar.

Och så undrar jag ibland varför jag känner sådan avsmak för saker som politik och statsvetenskap...

Läs hela artikeln om väskan

Stänk av saltslask mot mitt ansikte

Nysnö, några minusgrader och nysaltad väg.
En ledig dag kan inte börja bättre.

Inte trodde jag att det kunde vara en positiv känsla att bli ordentligt nedstänkt med saltslask under färden mot stallet. Men med saltet kom också ett riktigt bra väggrepp, visst var lite lite slask på vägen, men med motons dubbdäck fick jag ett fäste som jag knappt mindes hur det kändes. Det var så skönt att åka fram i för moton god fart och resan var över på ett litet nafs.

Sedan väntade en härlig busig ridtur på min gule kamrat och efteråt hade jag fortfarande så mycket energi att jag putsade tre par skor, smörjde den gules träns och fick en hög andra saker gjorda.

Vilken toppendag!